Mariston logas vasta mar',
ondaro kaj muĝ'.
La sipon skuas la ŝtormar',
Ne estas rifuĝ'.
/: Nun ĝis revid', belega knabin',
revidos vi baldaŭ min! :/

Knabino mia diras: "Ĝis"
ĉe onda kaj muĝ'.
Min ligas ŝia lasta kis'.
Jen estas rifuĝ'.
/: Nun ĝis revid', belega knabin',
revidos vi baldaŭ min! :/

Szi flustras dolĉe en orel'
ĉe ondo kaj muĝ':
"Revenu baldaŭ via vel'
al hejma rifuĝ'!"
/: Nun ĝis revid', belega knabin',
revidos vi baldaŭ min! :/

En sjöman älskar havets våg,
ja vågornas brus;
när stormen skakar mast och tåg,
hör stormarnas sus!
/: Farväl, farväl, förtjusande mö!
Vi komma väl snart igen. :/

Jag avsked tar av vännen kär,
vid vågornas brus.
Den hulda då mig trohet svär
i stormarnas sus.
/: Farväl, farväl, förtjusande mö!
Vi komma väl snart igen. :/

Hon trycker då så ömt min hand
vid vågornas brus;
då känns det tungt att gå från land
till stormarnas sus.
/: Färval, färval, förtjusande mö'
Vi komma väl snart igen. :/

Hon viskar ömt och ljuvt mitt namn
vid vågornas brus;
kom snart tilbaka i min famn
från stormarnas sus.
/: Farväl, farväl, förtjusande mö!
Vi komma väl snart igen. :/